Vaknade upp till den nästsista dagen av vandringen, trodde vi, men så blev det alltså inte. Det var en härlig morgon och efter att antagligen ha väckt upp våra tältgrannar och pratat lite med dem så kom vi oss iväg strax innan 7. Vi fick gå länge i ensamhet idag, det var riktigt skönt. Solen sken och hela morgonen gick vi längs med Alesjauresjön. Det blåste lite så vi tog vår förmiddagspaus i lä bakom en sten, en skitsten visade det sig vara när vi suttit där en stund. Den gav ju faktiskt bra skydd så borde ju ha kunnat räkna ut att där skulle ligga lite mindre delikata naturupplevelser...
 |
| Frukost i tältet! |
 |
| Packar ihop tältet och traskar iväg. |
Morgon i Alesjaure
På förmiddagen började det regna, men det höll inte i sig längre än en halv timme. Vi trodde vi var nära checkpointen när vi fick syn på berget Kartinvare för det var ju i princip bara att gå runt det. Så fel vi hade, kändes som om vi gick jämsides med berget hela förmiddagen, det tog aldrig slut. Terrängen var dessutom väldigt svår här, massor med stenar och det gällde att hela tiden ha fokus på var vi satte ner fötterna. När vi så äntligen tog oss förbi berget bar det iväg brant utför, dags att lämna fjällmassiven och gå ner i skogen igen. Checkpoint Kieron låg där nere strax innan vi gjorde intåg i nationalparken Abisko. Vid checkpointen bjöds det på plättar med sylt, smakade alldeles fantastiskt!
 |
| Camilla och en bit av Alesjaure. |
 |
| Njuter av plättar och vädrar fötterna. |
 |
| Slapp efter plättätande. |
Checkpointen var egentligen slutmålet för dagen, men eftersom vi nådde det redan efter halva dagen beslöt vi att vandra lite till. Vi hade siktat in oss på att tälta vid Abiskojaurestugorna, men när vi pratade med en av guiderna upplyste de oss om att det inte var tillåtet. Det är heller inte tillåtet att tälta var som helst i nationalparken, det finns ett tältläger, men det ligger ca 6 km från slutmålet vid Abisko turiststation så då kunde vi lika gärna gå i mål resonerade vi. Dagsetappen blev till slut 35 km. Slutsträckan gick genom lummig björkskog längs med Abiskojaure som senare övergick i Abiskojåkka. Här var det lättvandrat och det var tur för vi var rejält trötta i benen. De allra sista kilometrarna gick vi tillsammans med en av guiderna som hann i kapp oss. Det gick fort eftersom vi pratade hela vägen och vi hann inte tänka på att vi gick. Vi visste att vila och mat var nära, det fick oss att pressa på ännu lite till innan vi till slut gick in under portalen. Känslan när vi gick i mål är svår att beskriva, folk applåderade och stämningen var på topp. Klockan 17.48 stämplades våra pass för sista gången och vår sluttid blev 80.48 - 110 km avverkade! (Nytt rekord gjordes på distansen i år av en löpare som avverkade sträckan på 12.15!) Vi firade med mat och dricka på Trekkers Inn och applåderade in andra deltagare i mål. Nikkaluokta-Abisko: check!
 |
| Känslan som uppstår! :) |
Vi har haft en fantastikst vacker vandring och jag hoppas att vi återvänder hit igen! Hoppas att någon annan också har blivit inspirerad att delta, rekommenderas varmt!
/Camilla och Jesper
Kommentarer
Skicka en kommentar