Eftersom vi inte själva kunde delta i Utterledens vandringsmaraton pga att det är mitt i veckan så frågade jag snällt av min goda vän Christel om inte hon kunde skriva lite om sina upplevelser av vandringen. Det kunde hon, så nu här kommer nu Christels berättelse från Utterleden.
Utterledens vandringsmaraton i juni
En mulen tisdag morgon, svänger vi in mot Lappfors skidstuga, min barndomskompis och jag. Vi möts av en buss, det är dagsvandrarna som är på väg till starten vid Vilobacka. Löparna har för länge sedan startat sina 51 km för dagen. Alla övernattare anmäler sig och lämnar in tält och utrustning, som förs till övernattningsplatsen vid Sexsjön. Vi kommer att vandra Utterleden på två dagar. Förväntansfulla stiger vi på bussen och vi blir skjutsade till starten. Kl 9 är vi iväg och den första etappen fram till Lostenen är ungefär 6 km lång. En rätt krävande start med hala klippor uppåt och nedåt, över stenar och rötter. Terrängen är rätt blöt och det är skönt att ha ett par rejäla vandringsskor på fötterna.
Vi närmar oss Lostenen, tar en kort paus och tar sen sikte på Kalisjön, dagens första depåstopp. Här bjuds vi på bl.a. blåbärssoppa, morotsstavar och russin. Detta är myggornas favoritställe, så vi fortsätter snabbt vidare. Det blir en hel del vandring på skogsvägar och ungefär vid lunchtid, efter 6,5 km, är vi framme vid Nars. Vi anmäler oss till funktionärerna och sätter oss ner med en semla och blickar ut över sjön. Nu har vi vandrat lite över halvvägs av dagens etapp och har 12 km kvar till Jaktstugan vid Sexsjön. Med ny energi vandrar vi vidare förbi Dragsjön och Tranusjön. Vid Skjorsmossen sätter vi oss ner, vädrar fötterna en stund och tar tag i de sista 3,5 kilometrarna för dagen. När vi kommer fram till övernattningsstället möts vi av en god maletköttsoppa med plättar till efterrätt. Det smakar underbart! En hel del tält finns redan uppe, men vi hittar en fin tältplats och sätter upp tältet. Sen blir det bastu och dopp i sjön vid campingen intill. Sommarens först dopp och vattnet är +19 grader.
Tillbaka vid Jaktstugan grillar vi korv och utbyter erfarenheter från dagen med de andra vandrarna. Vädret har varit ett perfekt vandringsväder, mulet och lagom temperatur och nu skiner solen över grillplatsen. Väderutsikterna inför morgondagen ser inte så lovande ut, regn och åter regn. Men, det är morgondagens bekymmer, vi njuter för fullt av sommarkvällen. Min vandringskompis konstaterar att det inte blir nån vandring nästa dag, fötterna och tår är fulla av enorma blåsor, så hon åker hem på kvällen. Jag kryper ner vid 23-tiden och känner mig pigg, men har ont i fötterna. Fåglarna håller låda under natten, göken är verkligen envis, svanarna landar och startar bredvid oss på vattnet. Det blir nog nån timme sömn i alla fall.
Jag vaknar av att regnet smattrar mot tältduken, ca 5-6 tiden enligt den utlovade prognosen. Småningom blir det rörelse i tältlägret och vi blir serverade en ordentlig frukost kl 8. Redan kl 8:20 far de första vandrarna iväg i duggregnet. Lite kortare vandring, ca 23 km, har vi framför oss idag. Första etappen går en bra bit längs Purmo norra å. Här trivs myggorna verkligen, så myggmedlet åker fram. Snart närmar jag mig Gäddsjön, det regnar ordentligt och jag konstaterar att snart blir det byte till regnbyxor, regnjackan var på från början. Här slår jag följe med ett trevligt par, vi håller ihop resten av dagen. Vid Huvudsjön stannar vi för dagens första kontroll, 7,5 km vandrat. Jag byter byxor och tuggar i mig några äppelbitar, är ännu rätt mätt av frukosten, så det blir ett kort stopp. Det är 3,5 km till Hjulfors och vi tar en lite paus där, äter en banan och beundrar forsens starka strömmar. Regnet fortsätter och det gör vi också, med sikte på Bockabron och utlovad grillkorv. Nu känns 5 km rätt långt och drygt 1 timme senare ser vi röken från grillkåtan. Här har vi tak över huvudet, så skorna kommer snabbt av och vi vilar fötterna inför de sista 7 kilometrarna. När vi traskar vidare, möter vi en funktionär med kaffetermosar. Det hade varit gott, men vi ids inte svänga om, utan fortsätter med ett kaffesug mot målet.
De sista kilometrarna känns enormt långa, regnet håller i sig och vi knatar på. Fötterna värker, det gör lite ont i ett knä. Vi peppar varandra, det kan inte vara långt kvar! Till sist kommer vi fram till skidspåret, en enorm uppförsbacke och vi är framme. Regnet verkligen öser ner. En varm bastu väntar och det efterlängtade kaffet. Nu känns allt toppen!
Text: Christel Munsin
Foto: Christel Munsin och Mikaela Wickman
Utterledens vandringsmaraton i juni
En mulen tisdag morgon, svänger vi in mot Lappfors skidstuga, min barndomskompis och jag. Vi möts av en buss, det är dagsvandrarna som är på väg till starten vid Vilobacka. Löparna har för länge sedan startat sina 51 km för dagen. Alla övernattare anmäler sig och lämnar in tält och utrustning, som förs till övernattningsplatsen vid Sexsjön. Vi kommer att vandra Utterleden på två dagar. Förväntansfulla stiger vi på bussen och vi blir skjutsade till starten. Kl 9 är vi iväg och den första etappen fram till Lostenen är ungefär 6 km lång. En rätt krävande start med hala klippor uppåt och nedåt, över stenar och rötter. Terrängen är rätt blöt och det är skönt att ha ett par rejäla vandringsskor på fötterna.
Vi närmar oss Lostenen, tar en kort paus och tar sen sikte på Kalisjön, dagens första depåstopp. Här bjuds vi på bl.a. blåbärssoppa, morotsstavar och russin. Detta är myggornas favoritställe, så vi fortsätter snabbt vidare. Det blir en hel del vandring på skogsvägar och ungefär vid lunchtid, efter 6,5 km, är vi framme vid Nars. Vi anmäler oss till funktionärerna och sätter oss ner med en semla och blickar ut över sjön. Nu har vi vandrat lite över halvvägs av dagens etapp och har 12 km kvar till Jaktstugan vid Sexsjön. Med ny energi vandrar vi vidare förbi Dragsjön och Tranusjön. Vid Skjorsmossen sätter vi oss ner, vädrar fötterna en stund och tar tag i de sista 3,5 kilometrarna för dagen. När vi kommer fram till övernattningsstället möts vi av en god maletköttsoppa med plättar till efterrätt. Det smakar underbart! En hel del tält finns redan uppe, men vi hittar en fin tältplats och sätter upp tältet. Sen blir det bastu och dopp i sjön vid campingen intill. Sommarens först dopp och vattnet är +19 grader.
Tillbaka vid Jaktstugan grillar vi korv och utbyter erfarenheter från dagen med de andra vandrarna. Vädret har varit ett perfekt vandringsväder, mulet och lagom temperatur och nu skiner solen över grillplatsen. Väderutsikterna inför morgondagen ser inte så lovande ut, regn och åter regn. Men, det är morgondagens bekymmer, vi njuter för fullt av sommarkvällen. Min vandringskompis konstaterar att det inte blir nån vandring nästa dag, fötterna och tår är fulla av enorma blåsor, så hon åker hem på kvällen. Jag kryper ner vid 23-tiden och känner mig pigg, men har ont i fötterna. Fåglarna håller låda under natten, göken är verkligen envis, svanarna landar och startar bredvid oss på vattnet. Det blir nog nån timme sömn i alla fall.
Jag vaknar av att regnet smattrar mot tältduken, ca 5-6 tiden enligt den utlovade prognosen. Småningom blir det rörelse i tältlägret och vi blir serverade en ordentlig frukost kl 8. Redan kl 8:20 far de första vandrarna iväg i duggregnet. Lite kortare vandring, ca 23 km, har vi framför oss idag. Första etappen går en bra bit längs Purmo norra å. Här trivs myggorna verkligen, så myggmedlet åker fram. Snart närmar jag mig Gäddsjön, det regnar ordentligt och jag konstaterar att snart blir det byte till regnbyxor, regnjackan var på från början. Här slår jag följe med ett trevligt par, vi håller ihop resten av dagen. Vid Huvudsjön stannar vi för dagens första kontroll, 7,5 km vandrat. Jag byter byxor och tuggar i mig några äppelbitar, är ännu rätt mätt av frukosten, så det blir ett kort stopp. Det är 3,5 km till Hjulfors och vi tar en lite paus där, äter en banan och beundrar forsens starka strömmar. Regnet fortsätter och det gör vi också, med sikte på Bockabron och utlovad grillkorv. Nu känns 5 km rätt långt och drygt 1 timme senare ser vi röken från grillkåtan. Här har vi tak över huvudet, så skorna kommer snabbt av och vi vilar fötterna inför de sista 7 kilometrarna. När vi traskar vidare, möter vi en funktionär med kaffetermosar. Det hade varit gott, men vi ids inte svänga om, utan fortsätter med ett kaffesug mot målet.
De sista kilometrarna känns enormt långa, regnet håller i sig och vi knatar på. Fötterna värker, det gör lite ont i ett knä. Vi peppar varandra, det kan inte vara långt kvar! Till sist kommer vi fram till skidspåret, en enorm uppförsbacke och vi är framme. Regnet verkligen öser ner. En varm bastu väntar och det efterlängtade kaffet. Nu känns allt toppen!
Text: Christel Munsin
Foto: Christel Munsin och Mikaela Wickman
Bra gjort!!!
SvaraRadera