Fortsätt till huvudinnehåll

Friluftsmatlagning och Fäbodaloppet

Vilken intensiv helg det har varit, men hunnit med så mycket skoj! Fredagkvällen spenderade jag med min kära syster och vi gick på Madrigalenskappremiären. Riktigt rolig show, blev imponerad över vilka förmågor det finns i den populära damkören. På lördag hade vi det andra tillfället med friluftsmatlagningskursen. Vi åkte ut till Fäboda och stationerade oss vid Wiiks stuga där vi tillredde en trerätters middag bestående av kantarellsoppa, rosmarinbröd, thai-gryta, vitchokladkräm och äppelkaka. Jag kan säga att det var ett gäng mätta matkursister som begav sig iväg från Wiiks stuga ett antal timmar senare. Vi hade hur som helst en mycket trevlig kurs, tack till deltagarna för visat intresse.

Förrätt på gång.

Kantarellsoppa och rosmarinbröd.

Vitchokladkräm.


Tänkte dela med mig av ett av recepten som vi tillagade under kursen. Supergod efterrätt, receptet hämtat ur boken "Fjällmat" skriven av Eric Tornblad.


Äppelkaka

2-4 portioner
 


Ingredienser: 
50 gram torkade äpplen
1 tsk kanel
1 dl socker
50 gram smör
6 digestivekex (vi bytte ut dem mot havrekex)

Blötlägg äpplena i en kvart, gärna i hett vatten. Häll av blötläggningsvattnet och blanda i kanelen. Blanda hälften av smöret och allt socker i en panna eller kastrull. När det karamelliserat sig, dvs. blivit brunt och börjat dofta kola, så blandar du i äpplena. Låt stå i ett par minuter på låg effekt. Blanda under tiden resten av smöret med smulade digestivekex, blandningen häller du sedan över äppel- och kanelblandningen. Låt svalna en liten stund och servera. (Mycket gott med vaniljsås till). 

Idag - söndag tog jag mig utanför min bekvämlighetszon en bra bit. Visst, jag har cyklat mtb några år, men inte speciellt regelbundet, speciellt inte denna sommar. Så att delta i ett mtb-lopp var kanske inte det mest självklara att göra, men vi anmälde oss till motionsklassen så det kändes inte i anmälningsskedet så jätteallvarligt. När vi sen kom till tävlingsplatsen idag var jag ändå fruktansvärt nervös. Jag är en tävlingsmänniska, även om jag tänker att jag ska bara ta det lugnt så är det sällan så i verkligheten. Jesper var lugn som en filbunke så för oss var det omsvängda roller, det brukar vara han som är nervös och jag som är lugn men inte idag.

Nervöst i väntan på start.



Starten gick kl. 13 och motionsklassen startade samtidigt som tävlingsklassen. Motionsklassen var 15 km lång medan tävlingscyklisterna körde banan två varv och alltså 30 km. Vi ställde oss längst bak vid starten och det var helt klokt för vilken fart de hade när starten gick. Jag försökte hänga på medan Jesper insåg att vi inte skulle orka speciellt långt om vi höll den farten. Redan efter nån kilometer hade jag mjölksyra i benen, vi drog ner på tempot lite och jag hann redan tänka hur jag skulle orka genom hela banan. När vi sen kom till lite mera tekniska partier och det började gå långsammare började det kännas lite bättre. Efter ett tag såg vi ryggen på en annan deltagare och så småningom passerade vi också hen och självförtroendet växte lite.

Nöjda efter slutfört lopp!


Jesper peppade mig genom hela banan och vi kunde ännu passera en deltagare innan vi tog oss i mål lite över en timme senare. Ingen lysande tid på något vis, men jag är mycket nöjd när jag kunde konstatera att min tekniska åkning förbättrats en hel del. Det var på de tekniska partierna vi hann ikapp de andra deltagarna. All eloge till Jesper som varit min lärare, tror det var roligt för honom också att se sin "adept" gå framåt i utvecklingen.

Kunde också konstatera att jag i en tävlingssituation blev mycket modigare än vad jag annars skulle vara. Jag funderade inte så mycket utan körde på bara. Ibland kan det verkligen vara hälsosamt att ta sig utanför sina bekvämlighetsgränser. Jag är i alla fall mycket nöjd att jag deltog och slutförde hela loppet. Roligt att det arrangeras dylika lopp i närregionen, tack till IF Brahe för ett välordnat lopp.

Nu är vi redo för en ny vecka och redan imorgon börjar vi med den första arbiskursen i Nykarleby. Det är Rokuavandrarna som står på tur denna gång och imorgon drar vi igång med ett infotillfälle inför vandringen. Det ser vi fram emot.

Ha en trevlig vecka!

Camilla


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma...

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...