Ikväll har jag varit på kurs. Temat för kursen var att utforska nejdens cykelleder med moutainbike. Vi startade idag i Kronoby från folkhögskolan. Vi var 6 stycken plus kursdragaren Joakim Björkskog. Chricki och jag var de enda kvinnliga deltagarna. Det blev tufft direkt från början, vi skulle ta oss över diken med vatten i, en del mindre och en del större. Försiktiga som vi är så kände vi oss ganska mesiga när vi ledde vår cyklar över dikena. Vi kom så småningom till vandringsleden som startar från Torgare i Kronoby och där var det vått, slirigt och däcken sjönk ner i det leriga underlaget mest hela tiden. Det var tungt och mjölksyran infann sig i benen. Fick tankar på att vända om och sälja cykeln typ, men kämpade på.
Efter vad som kändes som en evighet kom vi då äntligen ut till Kronobys fina åsar och cyklingen blev genast såå mycket roligare. Här var det ett rent nöje att cykla ända tills vi kom till ett STORT dike. Det gick brant ner och där nere fanns en liten bro som man borde pricka för att sedan komma upp på branten på andra sidan diket. Jag tänkte redan att jag kommer att leda cykeln över, men så samlade jag allt mitt mod och trampade på. Tog mig över diket och fick mig en liten adrenalinkick på köpet. Jag gjorde något som jag egentligen inte vågade göra. Ibland är det bra att tänja på sina trygghetsgränser lite.
Vi cyklade på i nästan 2,5 h och det blev en fin runda på 20,9 km. Vet inte hur det var med de andra deltagarna, men vi var rejält trötta när vi kom tillbaka till folkhögskolan och hade lite skavsår i baken och genomvåta skor. Kursen fortsätter på onsdag i Larsmo så imorgon blir det vila för mina trötta ben. Den senare delen på rundan bjöd på suverän cykling och den kan jag verkligen rekommendera. Detta var Gustavsrundan.
/Camilla
Efter vad som kändes som en evighet kom vi då äntligen ut till Kronobys fina åsar och cyklingen blev genast såå mycket roligare. Här var det ett rent nöje att cykla ända tills vi kom till ett STORT dike. Det gick brant ner och där nere fanns en liten bro som man borde pricka för att sedan komma upp på branten på andra sidan diket. Jag tänkte redan att jag kommer att leda cykeln över, men så samlade jag allt mitt mod och trampade på. Tog mig över diket och fick mig en liten adrenalinkick på köpet. Jag gjorde något som jag egentligen inte vågade göra. Ibland är det bra att tänja på sina trygghetsgränser lite.
Vi cyklade på i nästan 2,5 h och det blev en fin runda på 20,9 km. Vet inte hur det var med de andra deltagarna, men vi var rejält trötta när vi kom tillbaka till folkhögskolan och hade lite skavsår i baken och genomvåta skor. Kursen fortsätter på onsdag i Larsmo så imorgon blir det vila för mina trötta ben. Den senare delen på rundan bjöd på suverän cykling och den kan jag verkligen rekommendera. Detta var Gustavsrundan.
Kom över en länk till er blogg via facebook (Via Joanna), och nu är den tillagd i min reader. Härlig blogg fylld av inspiration! :)
SvaraRaderaKul att du gillar! :)
SvaraRadera