Idag blir det inget friluftsrelaterat blogginlägg, idag vill jag bara ägna några rader åt ett litet liv som betytt så mycket för mig: Rambo. Rambo har varit vår familjs hund i 11 år, men idag fick jag samtalet jag fruktat nu en tid, Rambos lilla hjärta orkade inte längre och trots alla mediciner så måste mina föräldrar ta det tunga beslutet att avsluta hans liv för att han inte skulle behöva plågas. Det är enligt mig det bästa du kan göra för ditt husdjur, ta ansvar och låt din vän somna in när smärtan ej går att mota bort längre.
Rambo var den finaste lilla hund man kan tänka sig, snäll och modig om än en smula bortskämd. ;) Han fick ett relativt långt liv och jag är så glad att vi har fått ha honom hos oss så länge ändå. Nu är han borta, men minnen av honom kommer alltid att finnas kvar.
Igår såg jag honom för sista gången, jag tog då avsked, jag hade en stark känsla av att det var sista gången jag skulle se honom. Farväl vår älskade Rambo, vi saknar dig!
|
Korv, plättar och grädde! Bättre än så blir det inte. |
|
Mys framför brasan. |
|
Rambo var förtvivlad över att Valdi inte ville leka med honom. |
|
Kaa och Rambo var kompisar. |
|
Nu är båda våra vovvar borta, hoppas att de är tillsammans var än de nu är <3 |
/Camilla
Kommentarer
Skicka en kommentar