Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby.
En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.
Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.
Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!
Camilla och Jesper
En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.
Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.
Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!
Lunch på blåsig restaurang. |
Fyren och fyrhuset |
Camilla och Jesper
Kommentarer
Skicka en kommentar