Det gick brant uppför och vi var som högst på 1150 meters höjd, det blåste hårt så vi fick klä på oss både jacka och mössa. Terrängen påminde mig lite om vår fjällterräng innan man kommit till det öppna fjället. Konstigt var att så gott som alla lövträd såg döda ut. När vi började gå neråt igen kom vi in på en skogsväg som var sönderkörd av skogsmaskiner. På denna väg fortsatte vi oändligt långt, trodde aldrig den skulle ta slut. När den så till sist tog slut kom vi fram till San Juan de Ortega där vi befinner oss nu.
Det är en pytteliten by med ett stort gammalt kloster. Härbärget är beläget i klostret, det är en spännande miljö och man kan nästan höra historiens vingslag här. Lyxigt är det definitivt inte, det ylar i knutarna när det blåser där ute, min dusch gav inget varmvatten och wc-dörrarna går inte att låsa, men tycker det är lite mysigt ändå. Kan föreställa mig hur munkarna och nunnorna har haft det förut.
Vi åt pilgrimslunch här idag och blev serverade en traditionell vitlökssoppa med bröd i, den blev inte uppäten. Hoppas munkarna och nunnorna får bättre mat än så. Gubben som serverade oss går och suckar konstant hela tiden och han smällde ner skålarna framför oss. Det var ingen kulinarisk upplevelse denna gång, hoppas på något bättre imorgon.
.jpg)
Ikväll hålls det en mässa för pilgrimer i det vackra kapellet, jag vill gå på den om jag överlever kylan. Det var fruktansvärt kallt där när vi kikade in där tidigare. Fastän jag inte förstår mycket av vad som sägs tycker jag det är spännande att uppleva deras traditioner och ritualer.
Det näst mest positiva idag är att det spanska gubbgänget som vi delade rum med förra natten fortsatte sin färd. Vi jublade av lycka! Man kan säga att de var inte ett dugg diskreta när de utförde sina behov och med delat badrum och wc:n i anslutning till sovsalen var det en mindre angenäm upplevelse. ;) Det mest positiva är att Jespers knä har uppfört sig riktigt bra idag så vi hoppas det fortsätter på den vägen.
Camilla och Jesper
Hoppas knät ordnar upp sig! Tyvärr får nästan varannan person problem med knäna när de vandrar, resten får problem med fötterna istället.
SvaraRaderaHade själv problem med knät de första dagarna och stötte på flertal andra som även de hade problem. Men för de flesta gick det över! Ni verkar ha ordnat det med att cykla istället men annars är ett tips att ta "vilodagar" med färre kilometer att vandra eller ta bagagetransport en dag eller två.
Glöm inte att det är eran camino och eran väg, alla gör caminon på sitt eget sätt och det finns inga rätt eller fel (även om vissa tycker annat)
Enda tipset jag har, dock kommer jag inte ihåg vart det var, att sova på ett härbärge drivet av kyrkan i en by där de har ett kapell inbyggt i ett berg med ett eget lokalt helgon. Var en annorlunda upplevelse med även en liten mässa på härbärget på kvällen. Ingår även en gemensam måltid på kvällen där värdarna och pilgrimmerna äter tillsammans, vilket tyvärr inte var så vanligt i Spanien enligt min upplevelse (mer vanligt i Frankrike)
Men fortsatt lycka till och härligt att ni gör denna färden!
/Emil
Hej Emil.
RaderaJo det är många som får diverse problem under vandringen, vilket är helt logiskt eftersom kroppen defintivt inte är van med den belastning som den utsätts för varje dag nu. Var lite speciellt nervöst ändå för mig då jag haft denna skada förr och vet vad den kan ställa till med om den vill. Men även idag har det gått helt okej med knät, jag måste bara varje steg tänka på hur jag placerar foten. Fötterna är lite till och från, från dag till dag men för mig känns dom som små problem jämfört med knät. Idag räknar jag till sex blåsor på tårna och diverse andra skavanker på hälarna, inga skoskav dock. :)
Vi fortsätter och njuter av vandringen och allting runtomkring dock. Tack för tipsen.