Fortsätt till huvudinnehåll

Vandring med Vigu i Lemmenjoki nationalpark

För en vecka sedan startade vår vandring i Lemmenjoki nationalpark och därmed startade även våra vildmarksguidestudier. Vi hoppade på bussen i Jakobstad på lördagmorgon och efter ca 12 h i buss var vi då äntligen framme i Angeli nästan så långt norrut du kan ta dig i Finland. Första kvällen gick vi bara in i skogen en bit och slog läger för natten. Efter en kall första natt med några minusgrader började vi vandra in i nationalparken. Under denna vandring har vi inte överhuvudtaget gått längs några preparerade leder utan vi har tagit oss fram med karta och kompass, vilket verkligen har ökat känslan av att vara ute i vildmarken.

Framme vid Angeli på lördagkväll.

Vi hamnade att korsa många små bäckar och åar under vandringen.

Närgångna lavskrikor gjorde oss sällskap under lunchen den första dagen.

Renskallar och renhorn var en rätt vanlig syn.

Under de två första dagarna gick vi i stor grupp, men med olika ledar- och orienterargrupper i spetsen. Min grupp agerade som ledare under förmiddagen den första dagen och som orienterare under resten av dagen. Det kändes lite spännande att vara först ut med ledarrollen, men det gick hyfsat bra ändå. Jag fick testa på att gå både längst bak och längst fram och kunde konstatera att det är ganska utmanande att hålla ihop en grupp på över 20 personer. Det gäller att hitta en fart så att även de som går lite långsammare känner sig bekväma.

Kvällstvagning i ån, en del var modiga och tog sig en simtur i det iskalla vattnet.

Första kalfjället vi var uppe på. Norge skymtar i bakgrunden. 


På väg ner från det blåsiga fjället. 

Kvällsprogram på gång. :)


Den tredje dagen hade vi en "fri dag", vilket innebar att vi fick göra vad vi ville med vem vi ville. Vårt läger var då beläget vid basen av ett kalfjäll, så de flesta valde att gå upp till toppen av fjället och beundra utsikten. Vi gick dock i lite mindre grupper och vid olika tidpunkter. Det var riktigt skönt att få ta det lugnt och inte behöva packa ihop från morgonen. Vår lilla "toppexpedition" var också mycket lugn och avslappnad. Vi gick i sakta mak och tog oss tid att titta på växter, fotografera och beundra vyerna.

Frukostbestyr. 


Toppröset vid Maarestatunturit. 

Orädda fjällripor. 

Sånt vi sysslade med på vår fria dag.

Vackra vyer och fina höstfärger.

Fjärde dagen gick vi matlagsvist (matlag = den grupp man delar tält, kök och mat med) och det var mycket lärorikt att få öva orientering i mindre grupp. Nu hade vi inga ledare med så vid fel beslut var det ingen som kunde leda oss till rätt väg. Det var nu upp till oss själva att hitta rätt. Som tur hade jag duktiga orienterare i min grupp och jag lärde mig mycket om kartläsning under dagen. Vi hade turen att få syn på en renflock, men tyvärr hade jag ingen kamera med mig då så fick inga bilder. Kändes ändå häftigt att få se renar mitt ute i skogen, helt annat än att se dem genom bussfönstret. Under kvällen och natten regnade det lite, men det var det enda regn vi fick över oss under hela vandringen.

Sista vandringsdagen blev vi indelade i nya små grupper och Jesper blev min ledare den dagen. Eftersom jag hade lite problem med min fot, så det kändes extra tryggt att ha honom vid min sida, även om alla i gruppen tog väl hand om mig. Under sista etappen för dagen gick vi igen i stor grupp tillbaka till lägerplatsen vi startat ifrån fem dagar tidigare. Det blev en sista kväll runt lägerelden, mycket mat, lekar och skratt.

Bakar kladdkaka i reflektorugn. 

Växtlära på lunchen.

Vi sov i Hillebergtält. 

Oficiella Viguiter nu!

Vi har haft en suverän vandring med otroligt många intryck. Det tar tid att smälta allt det nya. Nya kunskaper, nya bekantskaper och allt i en mycket vacker natur. Det enda jag vet helt säkert nu är att detta är början på något galet bra, det känns helt rätt! Tack Vigu 21 för att jag får vara en del av ert härliga gäng!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma...

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...