Förra året firades midsommaren i Sarek och det känns inte alls länge sen, men redan har ett år till upplevts. I år firade vi midsommar på betydligt närmare håll, närmare bestämt Fäboda. På torsdageftermiddag packade vi bilen full med mat, kläder, mera mat, papegoja och kajaker och åkte iväg till Näseskatan i Fäboda. Där har Jespers familj sommarstuga och till vår stora glädje finns där en liten stockstuga som vi får använda när vi vill.
Så fort vi installerat oss i stugan åkte torrdräkterna på och vi lastade kajakerna på kärran och begav oss ner till stranden. Jag var mycket tveksam och hittade på en massa ursäkter för att slippa, men ville ju nog ändå innerst inne öva på eskimåsvängen fastän det känns så skrämmande. Som tur godtog inte Jesper mina dåliga ursäkter och det tog inte lång stund innan vi var ute i det kyliga vattnet. Som alltid när det gäller något skrämmande vill jag få det fort överstökat och började genast med att öva på eskimåsvängen. Med Jesper vid min sida började jag först med att hålla i hans händer och kippade upp och ner i kajaken. Det gick bra även om jag höll på att få en chock av det kalla vattnet när huvudet for under vattnet. Jag fortsatte med att vinka upp och ner i kajaken med paddeln i händerna och nu tog Jesper bara tag i min paddel och förde den "på rätt spår" för att jag skulle få in rörelsen. Efter att jag övat detta x antal gånger fick Jesper stiga till sidan och jag började öva själv, han stod bara i närheten ifall hjälp skulle behövas. Till slut satte jag den, jag gjorde en eskimåsväng helt på egen hand av egen kraft!
Det som i vintras kändes otänkbart kändes nu till och med roligt. Jag är så stolt över mig själv! Inte bara för att jag klarat eskimåsvängen, men för att jag trotsat min rädsla för att vara upp och ner i vattnet och besegrat den. Det är stort för mig! Tack till Leif och Jesper som tränat tålmodigt med mig!
Efter att jag nu hade varit upp och ner i vattnet ett 40-tal gånger hade jag ingen balans när jag steg ur kajaken, världen snurrade och jag hade svårt att få kajaken uppdragen på land. En del blir berusade av alkohol på midsommar och andra blir snurriga av för många varv upp och ner i kajaken. :D Kvällen avslutades på bästa vis i en varm och skön bastu, det behövdes för mina stelfrusna fingrar.
Vi fortsatte öva både på fredagen och lördagen och nu känns det som att jag har fått grepp om eskimåsvängen, men det gäller att träna och träna och träna för så lätt händer det att man tappar den igen. Sen behöver jag träna att kapsejsa oförutsett, från andra hållet, i höga vågor osv osv. Men just nu tänker jag bara tillåta mig att njuta av ögonblicket, det tycker jag faktiskt jag har gjort mig förtjänt av.
Jag ska också passa på att tipsa er om vår tjejpaddling som går av stapeln 8-9.7, en riktig njutarpaddling utan krav på varken det ena eller andra. Kom med och njut! Se mera info här.
Ha en skön fortsättning på veckan!
Camilla
 |
| Kaa har också varit med hela helgen. |
Så fort vi installerat oss i stugan åkte torrdräkterna på och vi lastade kajakerna på kärran och begav oss ner till stranden. Jag var mycket tveksam och hittade på en massa ursäkter för att slippa, men ville ju nog ändå innerst inne öva på eskimåsvängen fastän det känns så skrämmande. Som tur godtog inte Jesper mina dåliga ursäkter och det tog inte lång stund innan vi var ute i det kyliga vattnet. Som alltid när det gäller något skrämmande vill jag få det fort överstökat och började genast med att öva på eskimåsvängen. Med Jesper vid min sida började jag först med att hålla i hans händer och kippade upp och ner i kajaken. Det gick bra även om jag höll på att få en chock av det kalla vattnet när huvudet for under vattnet. Jag fortsatte med att vinka upp och ner i kajaken med paddeln i händerna och nu tog Jesper bara tag i min paddel och förde den "på rätt spår" för att jag skulle få in rörelsen. Efter att jag övat detta x antal gånger fick Jesper stiga till sidan och jag började öva själv, han stod bara i närheten ifall hjälp skulle behövas. Till slut satte jag den, jag gjorde en eskimåsväng helt på egen hand av egen kraft!
 |
| Ett glädjeskutt :) |
 |
| På morgonpromenad längs stranden. |
 |
| Naturskönt i Fäboda. |
Det som i vintras kändes otänkbart kändes nu till och med roligt. Jag är så stolt över mig själv! Inte bara för att jag klarat eskimåsvängen, men för att jag trotsat min rädsla för att vara upp och ner i vattnet och besegrat den. Det är stort för mig! Tack till Leif och Jesper som tränat tålmodigt med mig!
Efter att jag nu hade varit upp och ner i vattnet ett 40-tal gånger hade jag ingen balans när jag steg ur kajaken, världen snurrade och jag hade svårt att få kajaken uppdragen på land. En del blir berusade av alkohol på midsommar och andra blir snurriga av för många varv upp och ner i kajaken. :D Kvällen avslutades på bästa vis i en varm och skön bastu, det behövdes för mina stelfrusna fingrar.
Vi fortsatte öva både på fredagen och lördagen och nu känns det som att jag har fått grepp om eskimåsvängen, men det gäller att träna och träna och träna för så lätt händer det att man tappar den igen. Sen behöver jag träna att kapsejsa oförutsett, från andra hållet, i höga vågor osv osv. Men just nu tänker jag bara tillåta mig att njuta av ögonblicket, det tycker jag faktiskt jag har gjort mig förtjänt av.
Jag ska också passa på att tipsa er om vår tjejpaddling som går av stapeln 8-9.7, en riktig njutarpaddling utan krav på varken det ena eller andra. Kom med och njut! Se mera info här.
Ha en skön fortsättning på veckan!
Camilla
Kommentarer
Skicka en kommentar