Fortsätt till huvudinnehåll

Skön söndag vid Stall Falisa

Den här veckan har Jesper fyllt år och det firade vi detta år med utekalas på onsdagskvällen. Det blev riktigt lyckat, jag tror gästerna trivdes och jag är säker på att födelsedagsbarnet trivdes. Vi höll till i skogen bakom mina föräldrars hus och hade det mysigt runt elden med kokkaffe, bullar och grillkorv. Det var så pass mysigt så vi tyckte vi borde sova en natt där också. Igår kväll packade vi med tält och sovsäckar och åkte dit för en hel kvälls eldande innan tröttheten hann ifatt oss efter en lång dag. Vilja sov för första gången i tält och det gick hur bra som helst, men hon var onödigt morgonpigg imorse och tyckte det var dags att stiga upp vid 7-tiden. Vi packade ihop våra grejer och åkte sen hem och åt frukost.

Kaffekokning över öppen eld.

Utekalas!

Brasmys. 


Idag har Jesper fått sin "överraskningspresent" av mig som sist och slutligen inte blev någon överraskning eftersom han listade ut vad vi skulle göra redan för en vecka sen. Överraskning eller inte så åkte vi söderut vid lunchtid och lite före klockan 13 rullade vi in på Stall Falisas gård i Maxmo. Där togs vi emot av Tessa som äger och driver stället. Efter att vi pratat lite om hur dagens ridtur skulle se ut gick vi in i hagen för att välja hästar och jag fick en gråblackfärgad islandshäst vid namn Pelle medan Jesper fick en annan islänning vid namn Gýmir. Vi ställde i ordning hästarna, men innan vi fick sätta oss upp på hästarna fick Jesper pröva på hur det kan kännas för en häst att bli styrd med hjälp av träns och tyglar. Under alla de år jag var aktiv inom hästvärlden har jag inte hört den vinklingen förut, men det var en väldigt levande och effektiv introduktion till hur man styr en häst från ryggen.

Jesper ställer Gýmir i ordning inför ridturen.

Jesper är häst och Tessa är ryttaren. Jesper håller alltså i bettet och Tessa i tyglarna. 

Efter denna övning fick vi ta ut hästarna och gå runt med dem på ridplanen ett tag för att de skulle bli bekanta med oss och förstå att vi nu var deras ledare för en timme framöver. Min Pelle var nog inte riktigt övertygad om att jag skulle kunna ta hand om honom, men han uppförde sig ändå alldeles exemplariskt. När vi skrittat runt ett tag på plan och testat så att "styrningen" fungerade så red vi ut på tur. Tyvärr var det väldigt halt på vägen i början så vi fick ta det väldigt försiktigt, men så småningom kom vi in på en oplogad väg med bättre underlag och vi kunde också trava lite grann.

Tessa på fina Isa.

Jesper och Gýmir.




Så här avslutas ridturen vid Stall Falisa. Man sätter sig på hästens rumpa och önskar sig nåt och sen kanar man ner. 

Alltför snabbt var tiden ute och vi vände hemåt igen. Det är inte många gånger i mitt liv jag mött så harmoniska hästar som vid Stall Falisa. Hela inställningen till hästarna och ridandet var annorlunda än jag är van med och på ett väldigt positivt sätt. Jag hade på känn att det skulle passa bra för Jesper och hans syn på hästar och ridning vilket också visade sig riktigt. Det var verkligen en riktig njutartur idag och vi åkte hem med ett leende på läpparna. Jag kan varmt rekommendera ett besök hos Stall Falisa, det lär bli flera besök dit för oss i framtiden. Tack Tessa och hästarna för en fin upplevelse!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma...

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...